onsdag 28 september 2016

Kroatien

Vi är framme i Kroatien och det blir ett långt inlägg nu eftersom jag inte haft tillgång till wifi under hela färden.

Vilken kringelekrokväg att köra på färjan i Trelleborg på söndagsmorgonen, hit och dit och upp och ner, men vi kom på och kunde pusta ut. 



Färjan tog 6 timmar innan vi var av igen. Lite tråkigt var det, vi hade iallafall tagit med oss kartor och böcker och köpte en fika. 


Roligare fika har vi ju haft, men fick lite mat i magen iallafall.




Angöringen till Rostock var fin och då hade vi lite att titta på. 


Att köra av färjan gick lätt, ingen passkontroll, det var bara att köra av och fortsätta ut på motorvägen. Vi körde och körde, ingen rolig väg alls, men det är ju för att vi valde att köra motorväg istället för småvägar. Det känns liksom som att det inte är Tyskland vi vill se just nu. Harald hade siktet inställt på Leipzig, jag var lite orolig för att det blev mörkt och att vi inte skulle hitta någonstans att stå. Vi hade inte lagt in någon ställplats på paddan så när det verkligen blev mörkt fick vi stanna på en parkering och lägga in en ställplats mitt inne i Leipzig. I efterhand kanske ett felval, men vi skulle ju bara sova vid denna tiden. Vi fick till slut köra av på en kolmörk grusad gata ner mot en kanal och vi fattade ingenting. Vi kunde urskilja en byggnad med en lekplats och där fanns lite folk som höll på att köra därifrån. Jag hoppade ut och frågade, det var fullständigt kolmörkt och jag hade en ficklampa med mig. Jodå vi kunde köra in där bakom, där stod nog redan några husbilar. Vi bara ställde oss och pustade ut, drog för allt i bilen, tog lite att äta och sedan var det bädden som kallade.
På morgonen kollade jag omgivningen och det var inte så muntert i ljust skick heller. En fin liten kanal dock som gick precis bredvid. Å andra sidan var det gratis, automaten var sönder. 




Det var denna grusvägen och in till vänster som vi fick köra i kolmörker. Det jag trodde var lekplats var en båtsportanläggning med sand och en massa annat.


Det lilla vi såg av Leipzig så vi från bilen när vi körde därifrån.

Vi körde iväg igen ut på motorvägen, något trist, men snart började landskapet ändra sig lite, det blev mer kuperat och vackert. Det vi såg mest var vindsnurror och solpaneler på stora ängar.



Vi hade bestämt oss för en stad Regensburg och efter att ha kollat en ställplats blev det en campingplats. Lyckan var stor när det visade sig att det fanns wifi och dessutom fick vi en fin plats och kunde sitta och njuta en stund i solen. Vi träffade ett svenskt par som var på väg hem och vi blev inbjudna till dom på en drink och pratstund, trevligt. 



Vi tog en promenad längs med Donau som flyter genom staden, det var mycket för det som vi stannade här. En väldigt vacker kväll och vi kunde sitta ute och äta. Sedan tog lyckan slut när wifi ändå inte fungerade samtidigt som det kostade lite över 30 euro att stå på platsen. I vår bok stod det 14 euro, men då tar dom också 9 euro/person. Vi lär oss hela tiden nya saker.



Denna kvällens kulinariska måltid, fast korven är Per i Viken!

Nästa dag körde vi till Berchtesgaden precis vid gränsen till Österrike. Harald ville se Hitlers Örnnäste som idag är ett museum och det skulle ligga där någonstans. Nu kom vi ner till Alperna på riktigt och efter en lång och seg bilkö som mestadels stod stilla i ca 2 mil var vi framme i Salzburg och kunde köra av motorvägen. Istället blev det mina hatade vägar, små krokiga med stup, men vi hittade ställplatsen som ligger på en höjd av 800 m. En jättefin utsikt och vi kunde sitta och njuta av solen. Det stod klart att något Örnnäste blev det inte denna dag, vi är irriterade på oss själva att vi inte köpt en reseguide över Tyskland. 


Servicehuset på ställplatsen.



Jag tog en promenad ner mot byn igen och tittade på husen medan jag fick lite motion. Husbilsfolket känns igen på den stela och stapplade gången, vi sitter för länge i bilen och åker och sedan är det svårt att komma igång. Vi skrattar en hel del när vi känner igen det. 





Jag gjorde middag, innan vi lämnar Tyskland skulle vi äta Haralds favorit Fläskschnitzel med potatis, bearnaessås och grönsaker på burk. Det var ganska gott och vi hann precis äta ute innan solen gick ner bakom bergen. Då blir det ganska fort kallt så det är än så länge inte särskilt skönt ute på kvällarna.





Vi gav oss iväg ganska tidigt på morgonen för att åka en liten bit bort, till Obersalzberg för att åka vidare med buss för att se Hitlers Örnnäste i Kehlstein 1837 m över havet. Vi var väldigt glada över att vara tidiga när vi sedan såg vilka busslaster av människor som kördes upp. Det var klart och fint väder och det var vi också glada för. Det var en fantastisk utsikt fast vägen upp var inte särskilt rolig.



Väl uppe kunde jag mer njuta av utsikten och att se denna anläggning som Hitler fick av partiet i 50-årsgåva 1938. Jag tycker mest det är obehagligt på något sätt och ändå tillhör ju det vår europeiska historia. 


Här är ingången.


En lång promenad i en tunnel fram till hissen som skulle ta oss ytterligare 124 m upp.


Hissen var i polerad mässing och här är vi (vi och en massa kineser) speglade i taket.



Därnere fanns en sjö under dimman.


Själva örnnästet uppe på toppen.




Vi körde så småningom vidare på fina vägar med enorma vyer, massor av tunnlar och många avgifter. Vi körde genom Österrike ner och igenom hela Slovenien och kom fram till Kroatien. När vi äntligen kom ner till havet kändes det så enormt härligt, tänk att det betyder så mycket. Jag kan tycka att bergen är fina, men ingenting går upp mot havet och ljuset som blir. 








Vi åkte vidare en bit till, nu var vi rätt trötta och hade svårt att hitta någonstans att stå. Men, plötsligt dök en ställplats upp som jag tittat ut och där fick vi plats. En liten privatägd ställplats som verkar så trivsam och gullig. Vilken känsla att vara framme! 


Vi åt middag, idag firade jag med matjessill och en nubbe medan Harald fick fläskschnitzel för andra dagen och en nubbe! Det bästa är också att vi har wifi, efter avsaknaden av detta hela vägen är det inga som helst problem i Kroatien. Nu ska vi ha det skönt och njuta! Hoppas ni orkade med hela detta inlägget, imorgon kommer lite mer om stället här, Malinska på Krk.

lördag 24 september 2016

Trelleborg

Imorse satt två djur, en hund och en katt vid min sängkant och stirrade på mig. Dags att gå upp alltså. Ebba var redan uppe och strax kom även Wille upp så det blev en lugn morgon. 


Jag körde så småningom hem och fortsatte göra iordning för vår tur. Haralds bror Arne och Lilian ska bo i vår lägenhet en period och då vill jag inte lämna den hursomhelst. Vi kom iväg strax efter ett körde mot Trelleborg. Det kändes bra att vara på gång igen. När vi körde såg jag på Facebook att det var en scrapbookingmässa i Trelleborg. Vilken perfekt start på turen! Egentligen behöver jag inget, men som alla scrappare vet så blir det alltid en påse iallafall.


Vi ställde oss på en ställplats nära färjorna vid havet, lika fint väder som vanligt och hur härligt somhelst. 



Vi tyckte att det var tillfälle att fira vår start med en flaska vin till maten och jag hade tagit med ett gott Amaronevin. Det var då vi upptäckte det! Vi hade ingen korkskruv med oss! Det säger väl allt om hur mycket vin vi har druckit under våra färder. Jag har för mig att vi druckit någon flaska, men då var det antagligen skruvkork. Harald fick gå till grannbilen och få öppnat flaskan. I och för sig inte så dumt, han fick en pratstund med några som kommit från Tyskland. Vi åt en god middag, Köttfärssås och bandspagetti som jag gjorde igår.




En fin kväll med en vacker solnedgång och vi ser fram emot morgondagen.